Bowla tycks vara något de flesta tycker är roligt, och som man gärna utövar på sin fritid. Så fort man inte vill gå på krogen eller på bio, ja då ska man gå och bowla. Precis som om att det vore världens mest självklara sak. Lets go bowling!
Nej tack, jag har då aldrig förstått mig på bowling. Ett stort tungt klot, som knappt får plats i handen, ska man sedan rulla iväg mot en öppning. Det hela känns ganska absurt. För att inte glömma det absolut värsta med denna ”så kallade” sport, nämligen skorna. Varför detta påtvingande av dessa groteskt fula skorna? Detta faktum måste vara den främsta anledningen till att jag faktiskt aldrig spelar bowling och aldrig heller kommer göra det.
Jag glömmer aldrig min första, men också sista, bowling upplevelse. Det första jag möts av är denna vidriga syn av hyllan med skor. Skor, som överhuvudtaget inte borde få tillverkas, står där ock rent av skäms. Det är enligt mig en skam. Därefter följer käftsmällen. Det visar sig att alla deltagare måste bära dessa skor. Det är tydligen obligatorisk. Svetten liksom börjar rinna nerför min rygg när jag inser att jag har förlorat. Jag har förlorat slaget jag alltid kämpat så hårt för. Mottot att aldrig någonsin, under några som helst omständigheter bära fula skor kommer nu fallera. För första gången i mitt liv kommer mina stackars fötter gå i ett par riktigt fula skor. Skammen är obeskrivlig.
Denna skam satte grunden för mitt starka ogillande gentemot bowlingen. Aldrig någonsin kommer jag promenera i de skorna igen. Aldrig någonsin kommet jag att bowla. Med det sagt, tänker jag nu gå och ta danslektioner i min nya, snygga och helt fantastiska skor!
